,,

Så älskade människan världen'
att han uteslöt sunt förnuftmed katastrof som följd,
när hon miste allt förstånd.Varför drivs vi så långt,
varför inte vakna i tid medan det finns något kvar,
medan gräset ännu gror och träden pryder vår skog,
ännu finns fisk i havet, ännu fåglar syns mot skyn.
Men så är ordet skrivet att glöd och eldskall spridas,
endast aska skall bli kvar.Men då är det försent min vän,
Då blir det andra, ja andra som får börja om igen.