Kärleken- ..

Jag har nu velat fram och tillbaka ett tag med allt som handlar om känslor.. för att i första stund tycka att jag egentligen borde vara jag och min man, för att i andra stund känna att nej de ska inte vara vi.. ärlig som jag e har jag nog förvirrat honom en hel del den sista tiden, både med posetiva och negativa besked..

Helt ärligt kan jag tala om för er att jag älskar Peter, trivs med peter, älskar vårat hus, våra vänner, vårat liv, och våra barn, våran vardag... (Listan kan göras lång)

Jag älskar peter som pappa till mina barn, som fixaren till vårat hus, vännen till våra vänner jag älskar peter som en av mina bästa vänner men.... tyvärr inte som min Man eller livskamrat...

Jag kanske är tvungen att skriva ner de för att själv in se hur de ligger till? eller vad tror ni?

Det är inte lätt,
Att viska,
här tar vägen slut,
att här tar våran saga slut,
och lägger locket på?

Nej verkligen inte... Men jag är tvungen nu att inse att hur ont de än gör så måste jag släppa han fri, fri att leva sitt liv så som jag kommer välja leva mitt liv... Han förtjänar de!

Men vi har något som andra inte har och aldrig kommer få.. och de är våra barn, våra små älskade flickor som ett bevis på att kärlek ändå finns...

Vad tror ni vänner kan jag nu stänga detta kapitel i min bok? Jag har ju tagit steget nu till att öppna mig och viska till honom här tar vägen slut...?

*slut*