Rösten..

Alla har vi en inre röst som visar oss till val och beslut , men den rösten finns så långt inne i oss så det går inte beskriva att den finns men även att vi vet att man ska följa sin inre röst så väljer vi att inte höra den rösten.
Denna röst som vi själva hör som ingen annan kan höra, samma röst som talar om för oss när vi är lyckliga, när vi har ont i kroppen, talar om att något inteär bra och samma röst som försöker tala om när vi blir bedragna och lurade.
Visst har man många gånger känt att något är fel men ändå valt att göra de som man förväntas göra...och då valde man att inte lyssna på sin inre röst och kanske sanningen?
När jag frågar mina vänner om något i stil med : hur har ni de? förväntar jag mig kanske frågan tillbaka.. men när jag frågar om svaren hos mina vänner, kanske de är att jag känner mig vilsen eller olycklig.. och hoppas jag kan lösa mina egna problem genom andras problem och lycka? vad vet jag?

Vi borde tillåta oss känna mer och tänka mindre.