förstolt kanske eller envis...

Har haft en super trevlig kväll med kära vänner! och kaffe så klart! min stora passion i livet efter mina barn! vad vore livet utan kaffe? en bra fråga tycker jag...

Vi har suttit och pratat vänt och vridit på allt upp och ner in och ut och ändå kom vi fram till att man alltid själv har de rätt svaret på den frågan som ställs? så varför ställa en fråga när man ändå vet att de svaret som kommer inte är de rätta? varför klaga över att man aldrig får hjälp? och när hjälpen erbjuds e det inte så man vill ha det iallafall? utan man gör som man alltid gjort.. på sitt sätt.. de rätta.. och varför man alltid intar försvarsställning om man får kritik, för att sedan ja ja men jag gör väl så istället?

För som människa har vi ju alla olika tanke sätt? olika krav? olika meningar osv.. och ser man/ du till sig/ dig själv så tror du ju faktiskt alltid veta bäst själv eller hur?

men de är tur att vi alla e olika att vi alla har olika personligheter... andra mer lika andra inte...

jag e nog lite som min vän sa lite förstolt helt enkelt, lite för rädd, jag har min mur, jag har min bubbla... har jag gjort mitt val så har jag.. sedan får jag leva med det så varken jag vill eller inte.. för tyvärr så har jag svårt att svälja min stolthet, tyvärr har jag svårt att ta att även jag kan göra konstiga val även att jag vet att jag inte är fel fri även att jag vet att alla gör fel, alla väljer fel ibland.. jag vet att de finns ingen som e fel fri...

för envis för mitt eget bästa kanske??

flickorna, barnen mina allt!

*slut*