allt som snurrar...

barnen leker livet flyter på bra.. snart är mina tre veckor med flickorna över.. kommer kännas tomt... ingen annan än jag skulle må bättre än att få ha flickorna mina på hel tid.. livet skulle bli så mycket mindre komplicerat... jag mår som bäst när flickorna finns vid min sida... men de har en underbar pappa som känner precis likadant som mig....

den senaste tiden har ägnats åt att fundera tänka och våga.. jag vet att jag kan vara själv, jag vet att jag är en bra mamma.. och det är viktiga saker för mig och kanske en droppe i havet för någon annan..

alla blir vi sårade någon gång i livet och alla sårar vi med.. det är livets gång tydligen?
ingen vill bli sårad och helst av allt vill man inte såra heller..

tiden läker alla sår säger det.. något jag har haft väldigt svårt att tro på.. ärren finns alltid kvar, och kommer alltid påminna dig om hur ont det än gång gjorde.... men det blir ljusare och finare ju längre tiden går... och nu är det kanske dax att våga?

att lova sig själv att aldrig känna den känslan igen kan vara farligt.. och det kommer att såra mer än det gör nytta...

jag kommer såra, jag har sårat.. förlåt...

men de säger ju att tiden läker alla sår? så någon gång kanske såret har läkt...

förlåt...