vi avvaktar .. tiden får utvisa hur hans resa slutar.. men vi håller tummar och tår och ägnar tankar...
flickorna mina är helt underbara, precis lika envisa som sin mor;) åren går och tiden springer iväg.. nästan ifrån oss faktiskt, vi har busat ikväll haft kuddkrig byggt koja allt som de ville göra en riktig lek kväll .. vi har njutit av varandras närvaro.... det är kärlek!
Älskar mina flickor så otroligt mycket.. kollar på dem och blir så grymt stolt att de är mina bara mina ( eller ja pappans med) .. de är mina allt de är mitt liv, de är dem jag lever för det är dom som är livet!
snälla människor njut av det ni har innan det är försent, åren som gått kan vi aldrig ta igen.. våga visa känslor våga visa hur du mår våga visa rädsla.. alla är vi rädda ibland även den bästa?
Min största rädsla är att förlora mina flickor, jag kan förlora mig själv stundtals men det kan jag ta men utan flickorna går det inte...
har även annan rädsla.. hmm ska berätta en hemlis;) tandläkare! hu och fy! ja ni när Carro går dit är det inget leende på läpparna.. nehe ni.. då rullar tårana:( men jag går och möter min rädsla för att förhoppningsvis en dag komma dit med ett leende...
vad är ni rädda för?
nehe nu ska jag hoppa ner i sängen sussa kudden .. natti natt...
29 september 2009
några ord...
© Carolina Johansson Kl. 22:46
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar