Nu går jag runt och bara ler åt ingenting, ingenting ingenting alls du är nästan borta nu
(fast lite kommer du alltid finnas kvar i mig)
jag tror jag har fallit, fallit för något annat nu, inte lika hårt som för dig men jag snubblade lite idag och det räcker:) jag har Fallit för livet, för friheten..
Jag har snart en vecka på en annan plats, där inget är som hemma, där inget är som min vardag, något som jag behöver, jag tror och jag hoppas jag är ännu starkare när jag kommer hem.. när jag fått distans:)
jag ler även ikväll...
28 januari 2010
*
© Carolina Johansson Kl. 20:40
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar