allt som snurrar...

barnen leker livet flyter på bra.. snart är mina tre veckor med flickorna över.. kommer kännas tomt... ingen annan än jag skulle må bättre än att få ha flickorna mina på hel tid.. livet skulle bli så mycket mindre komplicerat... jag mår som bäst när flickorna finns vid min sida... men de har en underbar pappa som känner precis likadant som mig....

den senaste tiden har ägnats åt att fundera tänka och våga.. jag vet att jag kan vara själv, jag vet att jag är en bra mamma.. och det är viktiga saker för mig och kanske en droppe i havet för någon annan..

alla blir vi sårade någon gång i livet och alla sårar vi med.. det är livets gång tydligen?
ingen vill bli sårad och helst av allt vill man inte såra heller..

tiden läker alla sår säger det.. något jag har haft väldigt svårt att tro på.. ärren finns alltid kvar, och kommer alltid påminna dig om hur ont det än gång gjorde.... men det blir ljusare och finare ju längre tiden går... och nu är det kanske dax att våga?

att lova sig själv att aldrig känna den känslan igen kan vara farligt.. och det kommer att såra mer än det gör nytta...

jag kommer såra, jag har sårat.. förlåt...

men de säger ju att tiden läker alla sår? så någon gång kanske såret har läkt...

förlåt...

känns typ ....

ibland tvekar jag, ibland är allt solklart, ibland är de dimma och ibland vet jag inte vad?

jag saknar fast jag inte borde, jag vet inte om jag letar efter att hitta den igen...
om jag inte hittat den nu kommer jag någonsin att hitta den igen då?

frågan är väl istället vill jag hitta den? vill jag hitta känslan? vill jag våga känna?

en vägledning i rätt rikting kanske inte vore fel.. ni vet bara en liten "hint"...

Jag vill inte behöva välja, men jag måste.. höger? vänster? rakt fram? ja ni det är frågan...

igår kom det... de sista... känns hårt faktiskt, jobbigt, ledsamt... tiden är kanske kommen..

jag vet att det är gåtor, men ett sätt för mig att ventilera....

en tår eller två....

bara några ord....

varför är man så dålig på att ta vara på det man har? varför kan man som människa aldrig nöja sig med det man kämpat sig till, det man fått med sig i livet? allt kan förändras så fort. På mindre än två sekunder kan livet förändras.....

det här hänt vänner och bekanta så mycket nu den senaste tiden.. det får en annan att börja fundera på det man själv har framför näsan, det man tar förgivet, det som bara är och bara ska vara..det man alltid tror ska finnas där... det ända man kan göra är att älska det du har vara nöjd över ditt liv dina saker dina vänner och din familj...

jag ska försöka bättra mig, ta telefonen ringa ett samtal eller två.. ge min familj och mina vänner mer tid av min tid njuta av det jag har.... ja ta dagen som den kommer kanske..

för i morgon vet man inte hur min värld ser ut.. det är helt enkelt tid att börja njuta av det jag har....

ta hand om varandra och var rädda om det ni har...

" vänner kan man aldrig få för mycket av, men ovänner det är synd att ha"