hmm...

ett steg har tagits.. men det känns mest tomt eller hur man nu ska uttrycka det?
vet varken ut eller in... än så länge väger det lika tungt vilket beslut som tas....
tiden får väl utvisa vilken sida droppen ska falla för att få det att tynga ner åt ett håll?

något säger mig stanna, andas och ta det lugnt
något annat säger släpp och gå...?

livet är som ett timglas, sanden rinner vidare hur mycket du är försöker få det att stanna?
Varje gång du vänder runt det, ju längre bort kommer man ifrån där man var...
sanden börjar ta slut...

men denna gången väljer jag faktiskt att inte välja utan jag låter valet göras av någon annan.. låter sanden rinna på och när den är slut och vi vänder runt glaset och tar nya beslut då...

nu kallar sovrummet på mig.. kom och lägg dig;) natti natt på er...