livets väg...

Som en vind kom du och susade förbi..

Jag andades och tog djupa andetag och njöt så länge du var kvar...

Men här i vuxen livet funkar de så att allt inte går spik rakt, har du inte tänkt på att livet är precis som en väg, med farthinder gropar backar som går upp och ner svängar, korsningar och kurvor.. det som skiljer livets väg och den vanliga vägen är att den vanliga vägen kan du vända om på köra samma gata upp och ner hur mycket du vill.. men livets väg kan du aldrig vända om på.. bakom varje krön väntar nya hinder som du måste ta dig igenom, kanske sakta ner, bromsa in och fundera på hur du ska komma igenom de hindret...ibland måste du stanna vid vägkanten för att det inte finns plats för två...

jag stannade vid vägkanten och lät dig åka förbi även att de var trångt.. jag stod still en stund i hopp om att du skulle stanna och fråga mig om vägen.. men de gjorde du inte.. så nu kör vi vidare fram till korsningen och snart när jag funderat klar ja då ska jag välja den vägen som mitt hjärta säger att jag ska ta.. och tyvärr kan jag inte vända om... livets väg.. min väg.. jag har mina flickor med mig på resan genom livet och de kommer aldrig svika baksätet i min bil... och fram sitter jag med solbrillor på och go musik på stereon och funderar på vad sommaren bjuder på:)

höger, vänster eller rakt fram de är frågan....? vad tycker ni?