för ett år sedan stod jag som brud och blev fru till en Man som är far till våra älskade flickor.. vi svor att dela våra liv ihop i nöd och lust.. Vi svor att älska varandra till döden skilde oss åt... Vi älskade varandra..
Idag lever vi i samma stad under två olika tak med våra flickor varannan vecka, är riktigt goda vänner... Livet är allt bra underligt ibland...
Peter min X Man far till mina barn e en kille som betyder mycket för mig.. Han e den Killen som betyder mest för mig nu även att vi ligger i skilsmässa och han kommer alltid betyda mycket och alltid finnas i mitt liv något jag är väldigt glad och stolt över.. kanske låter lustigt för er.. men han e verkligen en underbar kille! Han e den bästa Pappan som finns!... ja han e speciell...
Han e en bra kille;)
*slut*
03 februari 2009
För ett år sedan...
© Carolina Johansson Kl. 12:24
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
snacka om att ge upp för lätt....!!
allt kan inte braka käpprätt åt skogen på ett år
å om de nu då låg i luften innan så varför gifta sej överhuvudtaget??
man ska kämpa för barnen de tycker jag även om ja inte har några!
Vem har sakt att vi gett upp lätt? vem har sakt att vi inte kämpat?
Det är inget som gått käpprätt åt skogen? Vi är idag hur bra vänner som helst, pratar nästan varje dag..
Och det låg inget i luften innan vi gifte oss, vi älskade varandra:)
Barn mår bäst tillsammans med lyckliga föräldrar på varsit håll än två som bor ihop och bråkar? eller hur?
men herre min gud..lätt o sitta o skriva o vara anonym, ganska fegt. Ingen mer än Carro o Peter vet väl egentligen om d va rätt att göra så..man kan faktiskt inte hålla ihop för barnens skull d vet dom flesta som har barn att d resonemanget e gammalt o funkar inte! Folk som inte har en aning bara tror o vet inte ett skit!
Tack Jenny! brukar inte lägga ut de anonyma komentarerna.. tycker det är lite fegt att inte kunna stå för hur man tänker.. men visst alla har vi rätt till en åsikt, synd bara att man inte vågar stå för den... blir en kaffe snart Jenny så du får känna och klämma;)
Skicka en kommentar