Genom livet ska vi vandra hand i hand, genom livet ska vi färdas som bara vi tre kan.. Jag och flickorna, jag och mina allt.. Om du inte har barn, kan du inte återberätta den känslan, du kan aldrig inse att så små människor kan ha så stort inflytande på dig.. den kärlek en mamma eller pappa har för sina barn är något stor som tyvärr inte, hur mycket du än försöker går att beskriva i ord....känslan e helt otrolig..








Mina beslut jag tar genom livet faller i grund och botten mycket på mina barn, det vill ju ha en glad mamma, som busar leker finns och ställer upp till 100%... och när något annat hamnar i fokus är det något fel när undra procent inte kan ges...





Därför görs val ibland som att välja bort vissa saker, aktiviteter och "vänner" som tar för mycket fokus på det som är det viktiga i livet.. mina barn.. jag väljer även av egoistiska skäl att dra mig tillbaka och hitta min kontroll.. Jag väljer bort förtillfället..



Man ska aldrig säga aldrig säger de visa människorna och det gör jag väl kanske inte, men nu drar jag mig undan, tillbaka till mig själv... sedan hur länge jag väljer att välja bort , 1 månad? 6 månader 1 år, det vet jag inte.. det får ta den tid det tar ... och tycker du eller ni att mitt val är fel är det upp till dig eller er att bevisa att jag har fel? även jag kan tänka om men bara om det bevisas att det verkligen är någon mening....


Så mina vänner och flickor.. nu tar vi nya tag och börjar om igen, njuter tillsammans och ler...